När jag satte mig på bussen igårkväll började det att regna. Jag såg hur regnet pärlade sig mot fönstret. Det slutade regna när jag, Pernilla, Jonathan och Johanna kom in på festivalområdet. Ena bandet hade redan klivit upp på scen vilket fick mig att undra vad jag gjorde där, varför jag hade spenderat så mycket pengar på det, jag som inte ens lyssnar på sån musik i mitt övriga liv - men efter tredje bandet så började jag faktiskt tycka om det. Det var inte så tokigt ändå!
Och Kapten Röd var bättre än väntat. Hade bara hört några få låtar med honom innan, men den mannen är helt fantastisk live! Att stå nästlängst fram och dansa till den otroligt goá musiken från kvart över elva till kvart i ett är helt suveränt.

Strax innan Kapten Röd skulle spela satt vi vid en bänk och pratade med några bekanta till Pernilla. Helt plötsligt ringde min mobil. När det var hans namn som kom upp på displayen kände jag hur fjärilarna i magen kom till liv. Hans lugna röst ger mig en känsla av trygghet och gör mig så fruktansvärt glad. Vi är inte såna som i slutet får varann.