I want to see people / And I want to see life

Gårdagen: Vaknade av alarmet som sattes igång klockan halv nio. En timme senare satt jag och syster min på bussen som tog oss till Centralstationen. Vi väntade på Rebecca som skulle med oss. Sedan hade vi en timma bussresa framför oss. Väl framme i Uddevalla mötte moster och kusin Jennifer upp oss. Vi åkte direkt till havet. I hela tre, fyra timmar var vi där, så jag har ju fått lite färg vilket jag inte gillar alls! Framåt kvällen gick vi på tivoli och Fjordfestivalen en stund. När Jennifer gick och la sig satt vi andra ute på altanen och pratade om psykisk sjuka, rasism, kvinnosyn inom olika religioner och länder, skilsmässobarn...
Klockan visade sig vara tio i två när vi gick och la oss.

Idag: Blev väckt av syster min halv tolv. Vi åt frukost ute på altanen med solen stekandes mot ryggen. Fick skjuts till Torp köpcentrum och sa hejdå till min kära moster och kusin. Köpte bl.a. tights för 30 kr!
På bussen hem märkte vi att han dära filuren som sjunger låten "Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?" satt på samma buss som oss enda från Uddevalla till Göteborg!

When We Were Winning

Igår: Överraskningskalas åt moster Rebecka som fyllde hela 40 år. (Nästan) hela tjocka släkten kom, och Rebeckas närmsta vänner med sina familjer. Vi var nog närmare 30-40 personer. Kalaset hölls i en liten skola från år 1950, häftigt men samtidigt rätt läskigt - med tanke på att det fortfarande fanns gamla böcker, tavlor, bänkar och lite sånt kvar från den tiden. Fanns även ett piano som kusin Jennifer spelade "Idas sommarvisa" på.

Idag: Om några timmar ska hela familjen åka till biograf Bergakungen för att se Harry Potter och dödsrelikerna del 2! Kommer kännas konstigt med tanke på att jag och min syster är så gott som uppvuxna med Harry Potter. Tänk, inga fler filmer. Inga fler böcker. 


Nej, nej, nej.. det får inte vara sant. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om han verkligen ska flytta fyra, fem timmar ifrån Göteborg.
Ge mig en kyss innan du går / Att bygga en dröm på

Visst känns det fint / Att vara vid liv en dag till?

Sommarlovet rullar på. Dag efter dag, tiden går i rasande fart. Träffar nära och kära, går på konserter, sena nätter, färgrika solnedgångar, sitter uppe till tidig morgon, går på lokalbandspelningar, skypar i timmar med Sebastian som alltid har så mycket att säga, sitter i min säng med stängd dörr så jag får sitta och läsa några kapitel ur Pluras bok och lyssna på regnet som vräker ner utanför i lugn och ro, tar med mig Emma och Nadja till Kåsjön när solen väl visar sig och värmer så härligt, nätter som man vill aldrig ska ta slut. Igår var det en månad sen sommarlovet började men det känns som att vi har haft det så betydligt mycket längre.

När jag satt på bussen påväg in till stan häromdagen träffade jag på Oscar och Mattias från klassen. Eller ja, min förra klass blir det ju. Jag insåg hur mycket jag verkligen kommer sakna klassen sen när gymnasiet drar igång. Till en början såg jag det som en kul sak, att få börja ett gymnasium där jag inte kommer känna någon och få en ny start, men nu skrämmer det mig. Jag som blir så fruktansvärt blyg, tillbakadragen och tystlåten när jag är bland okända personer är rädd för hur det kommer gå. Sist jag började en ny skola kände jag åtminstone fem styckna, den här gången måste jag stå på egna ben. Ensam. Helt själv. Ensam. På egen hand. Ensam.   

Aj aj Kapten Röd!

När jag satte mig på bussen igårkväll började det att regna. Jag såg hur regnet pärlade sig mot fönstret. Det slutade regna när jag, Pernilla, Jonathan och Johanna kom in på festivalområdet. Ena bandet hade redan klivit upp på scen vilket fick mig att undra vad jag gjorde där, varför jag hade spenderat så mycket pengar på det, jag som inte ens lyssnar på sån musik i mitt övriga liv - men efter tredje bandet så började jag faktiskt tycka om det. Det var inte så tokigt ändå!
Och Kapten Röd var bättre än väntat. Hade bara hört några få låtar med honom innan, men den mannen är helt fantastisk live! Att stå nästlängst fram och dansa till den otroligt goá musiken från kvart över elva till kvart i ett är helt suveränt.

Strax innan Kapten Röd skulle spela satt vi vid en bänk och pratade med några bekanta till Pernilla. Helt plötsligt ringde min mobil. När det var hans namn som kom upp på displayen kände jag hur fjärilarna i magen kom till liv. Hans lugna röst ger mig en känsla av trygghet och gör mig så fruktansvärt glad. Vi är inte såna som i slutet får varann.

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Iförrgår: Att se honom gå över vägen, och komma emot mig är fortfarande lika nervpirrande. Hans leende får mig fortfarande att skina upp. När han får mig att skratta känner jag fortfarande hur bra han får mig att må. Men ack, så satans blyg jag blir så fort han är i närheten!
Åkte ut till Hisingen för att gå på Monsterstage. Det var äckligt varmt i lokalen, men orkade i alla fall att se tre band. Resten av tiden som vi var där bestod att vara utomhus så mycket som möjligt och prata med alla möjliga personer.
Åkte sedan med bästaste tvillingparet Pernilla & Sofia hem till Kode. Vi bytte om, tvättade bort allt smink, tog fram godis, jordgubbar och dricka, sedan kollade vi på en skräckfilm som inte alls var så läskig som jag hade fått för mig att den skulle vara.
Alla tre sov i samma säng. Fast egentligen sov vi inte så särskilt mycket, utan pratade om allt mellan himmel och jord fleeera timmar innan vi ens försökte sova.

Igår: Vi vaknade, och det dröjde då inte länge förrän vi satt på bussen påväg in till stan. Där träffade vi några som Pernilla & Sofia känner. Vi hade tänkt oss att gå till Ullevi där The Big 4 ska spela, för att hälsa på några i kön. Men nej, så blev det inte. Vi satte oss på en gräsmatta utanför Max Hamburgarresturang. Några fulla skåningar började prata med oss, och det slutade med att vi satt under deras lilla, lilla, extremt lilla partytält, fick öl och skrattade åt att en av dom var så full att han vinglde fram (och ville att alla skulle sjunga med till musiken). Efter en stund var det dags för oss att fortsätta vidare - vi gick till hamnen, satte oss längst ut på bryggan och blickade ut över havet och hade det mysigt.