5 december: Med en klump i magen av nervositet tog jag och pappa tåget till Stockholm. Tåget var en halvtimme försenat och blev allt mer försenat under resans gång. Tillslut kom vi fram och lyckades ta oss till Hovet. Vi hittade VIP rummet och möttes av en medelålders kvinna. Jag visste redan vad hon skulle säga innan hon ens hann öppna sin mun, men det var ändå så hjärtskärande att höra. Jag missade min enda chans i världen att få träffa Marilyn Manson. Jag var i samma rum som de lyckliga personerna som ständigt pratade om hur fantastiskt det var att få träffa honom. Ville bara gråta och skrika åt dem att hålla käften. Hela min kropp var fylld med hat. Hatade alla. Hatade allt. Men var ändå tvungen att hålla tillbaka då jag inte ville visa pappa hur besviken jag egentligen var. Självaste konserten var i alla fall bra, så kom inte helt i onödan. Stod längst fram åt vänster sida, hade ögonkontakt med Marilyn Manson ett x antal gånger och glömde allt kaos för en stund. När jag vände mig om under pausen fick jag syn på Angelica som jag inte sett på hur länge som helst! Hon var där med sin mamma så vi stod och pratade fram tills Rob Zombie klev upp på scenen. Inte för att jag är så särskilt förtjust i dem, men när sångaren balanserade på staketet och stannade precis framför mig så kunde jag inte låta bli att ta honom på benen. 

Onsdag: Hade som vanligt musikproduktion sista timmen på Brew House. Men den här gången gick vi ner till scenen för att lyssna på en ljudtekniker om hur det är att jobba under konserter. Han var hur skön som helst! Man märkte så himla tydligt hur han brinner för sitt jobb och att han älskar det han håller på med. Och att jobba som ljudtekniker under konserter verkar så himla kul. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra av mitt liv, men lyckas jag inte lära mig spela gitarr så jag själv kan vara med i ett band så vill jag åtminstone jobba på sidan av scenen, så det som han berättade om verkade perfekt för mig. (Men jag som ändrar mig var och varannan dag ska väl försöka ta reda på vad jag verkligen vill hålla på med innan jag bestämmer mig.)

28 oktober-11 november: Teneriffa med mamma, pappa, systerlyster och moster med familj. Även mormor och Åke kom ner efter ett par dagar. Vi trodde att vi lämnade allt regn bakom oss när vi satte oss på flygplanet ifrån Sverige, men så fel vi hade. Redan när vi landade så kom det en regnskur och det gråa vädret höll i sig hela dagen. Första veckan var kaos. Det bara regnade, regnade och regnade. Så mycket som det regnade då har det inte gjort under flera år i Teneriffa. De två veckorna kan kortfattas: världens oväder, ösregn, endast 8 dagar med sol, mat, bad, träffat släkten, öroninflammation, magsjuka, sköljt rent öronen hos doktorn som var bland det konstigaste, smärtsammste och obehagligaste som jag har varit med om. Och aldrig mer All Inclusive!