Wake me up when September ends
Trädens löv börjar nu skifta färg från grönt till orange, rött och gult. När jag åker spårvagn till och från skolan med musik i öronen ser jag till och med att löven börjar falla ner mot den gråa, kalla marken. Höstregn, kyla, förkyldningar. Men ändå gillar jag hösten då man kan ha tjocka, gosiga tröjor och halsdukar, dricka té och se hur stan blir allt mer färgglad av lövens alla färger.
1 september: Fest i Slottsskogen med klasskamrater, några andra vänner och vänners vänner. Blev en kväll med fint folk, kir och lite röka. Har mest minnen från när Astrid började krypa på alla fyra och rullade runt. Och att Emil knappt kunde stå på benen för att han fick i sig liiite för mycket.
8 september: Åkte in till stan för att först ta en fika med Nadja. Vi myste i soffan på Espresso House, drack frapino och pratade om allt möjligt som dök upp i våra huvuden, så som skola, killar, kärlek och minnen. Några timmar senare när Nadja åkte hem fortsatte jag till Trädgårdsföreningen för att gå på Volvo festivalen med Sofia och Andrea. Vi hann se en liten stund av Timbuktu och lyckades ta oss längst fram under Teddybears.
14 september: Började köa till Kapten Röd redan vid klockan två med tvillingparet Pernilla & Sofia, Martin, Felix, Joel och Theo. Lisebergs portar öppnades klockan tre och även fast det bara var vi som var där så sprang vi fram till scenen där Kapten Röd hade soundcheck. Partillo stannade för att prata med oss och tog även kort på oss som han la ut på sin instagram. Självaste konserten var helt okej, måste säga att det var bättre när Kaptenen spelade i Lisebergshallen den 24 februari.
När vi åkte upp till Uddevalla för att fira min kusin den 9 september berättade min moster att min kusins ena kompis har mig som idol. Att hon ser upp till mig för att hon tycker att jag har en häftig stil. Hon är 11 år.