It goes on and on and on and on
Jag har inte glömt bort bloggen, det händer någon gång ibland att jag tvekar om jag ska skriva ett inlägg eller inte men idag när regnet bara vräker ner tyckte jag att det passade bra. Vad har hänt sen sist? Allt och ingenting. Jag sprang på en person från det förlutna inne i stan bara några dagar efter mitt senaste inlägg (personen hörde även av sig mitt från ingenstans för en månad sen), var på Bryggeriet och träffade Samir från Paradise hotel, i våras mådde jag sämre än sämst och kände mig ensammast i världen (mer än vanligt) vilket några i min omgivning började lägga märke till vilket aldrig har hänt förut, blivit stolt ägare till en Polaroid Supercolor 635cl men har fortfarande inte använt den än, har äntligen fått kontakt med min crush från gymnasiet, såg Nine Inch Nails i Stockholm, hade min studentbal och tog studenten, var bland alla tusentals personer på Ullevi när Håkan Hellström slog rekordet, åkte till Bråvalla i år igen, varit i Grekland för första gången, fick jobb som städerska på Gothia Towers men sa upp mig redan efter 6 dagar. Har även hittat en hemsida där jag la upp texter för 5 år sedan och undrar mest vart min kreativitet tog vägen?
10 maj: Det var med skräckblandad förtjusning som jag åkte till Stockholm för första gången på ett och ett halvt år. Jag har inte velat sätta min fot där, speciellt Hovet av alla ställen, med tanke på att jag vill undivka att väcka minnen från när jag hade Meet & Greet biljetter till Marilyn Manson men missade det. Men ville så gärna se Nine Inch Nails så hade inget annat val och det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle bli. Nine Inch Nails var i alla fall jättebra och det var första gången som jag hade sittplats under en konsert.
4 juni: Stuenten. Dagen som jag både har sett fram emot men samtidigt haft ångest över. Det var inte förrän när alla klasser stod samlade och minuten innan det var vår tur att springa ut som jag började bli nervös. Man hann knappt blinka innan allt var över och det var dags att leta upp sin familj för att hinna fotas innan flaket. Flaket hann knappt åka 100 meter innan vi blev stoppade för att någon idiot hade slängt en glasflaska, men efter mycket om och men lät polisen oss åka vidare. Sen var det bara att åka hem, fräscha upp sig, ha mottagning med släkt och vänner i ett par timmar för att sedan fortsätta kvällen ute på krogen med alla studenter från vår skola.
7 juni: Håkan på Ullevi. Det var beräknat att ca 69 000 personer skulle komma så var inte så himla taggad på att köa, det verkade ganska meningslöst - vilket det hade varit. Jag och Sofia åkte hem till en vän till henne på förkrök i Vasa och började gå mot arenan bara en eller två timmar innan konserten skulle börja. Bara efter ett fåtal låtar kunde man hitta mig och Sofia relativt nära scen bredvid personer som hade nummer på sina händer. Konserten i sig var bra, såklart. Håkan sviker aldrig. Sen att både Kapten Röd och Adam Lundgren kom upp på scen under kvällens gång gjorde det ännu bättre!
25-29 juni: Bråvalla. Tog festivalbussen upp med Pernilla och träffade resten av gänget väl på plats. Vi delade camp med Sofia, Viktor, ett annat tvillingpar vid namn Felicia och Emelie och ett flertal personer från Norrköping. Jag minns tydligen mindre än jag vill få det till, för det känns som att jag kommer ihåg det mesta men har fått mycket berättat för mig i efterhand som jag inte har något minne av alls. Jag har inte så mycket minne från två utav dagarna, men det jag minns är att jag strulade med mer än 5 personer första kvällen, såg bland annat Markus Krunegård och The Kooks, var hos Filips camp två gånger men har inte så mycket minne från det förutom att jag har ett svagt minne av att jag mötte upp Pernilla när jag skulle gå mot vårt camp och vi drog med oss en soptunna för att vi tyckte att det verkade som en bra idé och en dag gick jag, Sofia och Viktor hem till Viktors mamma som bodde ca 15 miuter ifrån festivalområdet och jag träffade Viktors bror som jag blev lite småkär i för att han gillar Marilyn Manson (det är ytterst sällan som jag träffar på någon som gillar Marilyn Manson). Samma dag som blixten slog ner satt vi vid husvagnscampingen med Pernilla & Sofias syster och hörde en jättesmäll, strax därefter kunde vi läsa på aftonbladet att några personer hade blivit träffade.
7-14 juli: Var i Grekland för första gången. Åkte med mamma, pappa och systerlyster. Jag och syrran hade ett eget rum medan våra föräldrar hade ett annat. Det hände ingenting speciellt direkt, men det var väldigt fint och efter några dagar blev vi stammisar på en restaurang där vi åt lunch varje dag, vilket slutade med att personalen började känna igen oss. Jag är egentligen inte så mycket för värme, sol och bad men det var skönt att få komma bort från allt och upptäcka nya saker.
De senaste två (?) månaderna har livet faktiskt känts bra, att det äntligen börjar gå åt rätt håll men jag tror att det håller på att vända igen. Det var en härlig känsla så länge det varade.
Fem dagar innan min födelsedag skrev jag på twitter att jag "vill träffa någon ny som gör mitt liv mer intressant och spännande, för jag håller ju på att ruttna bort här." På min födelsedag var jag ute på krogen och där träffade jag min crush från gymnasiet som jag aldrig riktigt hade pratat med innan och sen dess har vi träffats några gånger. Men jag får bara ångest över hur illa jag betett mig nästan varje gång (blivit alldeles för full, vaknat upp med minnesluckor och mått dåligt över saker som jag fått höra efteråt) och jag får ännu mer ångest när jag tänker på vad han har gjort för att få kontakt. Typiskt mig att klanta till det när saker och ting äntligen börjar gå åt rätt håll.