Jag gillar verkligen att vara hemma hos min mormor. Lägenheten är så liten och mysig, och nästan varje gång vi är på besök slutar det med att vi sitter och kollar på gamla bilder från 60-, 70- och 80-talet. Det är så kul att kolla på gamla bilder! Alla var så unga, stora glasögon, konstiga frisyrer, kläderna..

Det är så mycket prat om min syster som snart tar studenten. Det är så mycket prat om jag som går ut nian och ska börja på en ny skola. Det får mig att inse, att tiden går så fort. När vi satt i bilen påväg hem från mormor & Åke insåg jag att jag håller på att bli vuxen. Jag börjar bli stor nu. Men jag vill inte. Jag vill stanna tiden och aldrig bli vuxen. Jag vill aldrig växa upp.

Igår: Tog bussen genom stan för att möta upp Sofia. Vi fick sällskap av Joanna, John, Jenny och två främmande pojkar. Det var alldeles tyst i spårvagnen, så tyst att man kunde höra regnet som vräkte ner. Framme vid Axel Dahlströms Torg hälsade vi på alla fina personer som var där. Det dröjde då inte länge förrän talangjakten drog igång. Först ut var Into The Sky, som egentligen var det enda skälet till att vi ens var på plats. Som en överraskning klev Saving Yesterday ut på scen direkt efteråt. Jag och Sofia viskade, fnissade och knäppte bild efter bild. Under tiden småflickor stod på scen och sjöng falskt satte sig jag, Sofia, Elin och Joanna oss i en ring på marken och åt Nutella direkt ur burken, med plastskedar som vi sprang in och köpte på ICA som fanns alldeles intill där talangjakten höll hus.
   
Idag: För första gången på riktigt länge kunde jag sova ut. Vaknade av solen som smög sig in genom persiennerna. Hörde hur mina föräldrar prasslade uppe i köket, somnade om och gick upp när jag hörde att mina föräldrar hade kommit hem från träningen.
Klockan sex idag ska vi på bio. Ska äntligen se den nya Pirates Of The Caribbean filmen! 
Imorgon är det Mors dag. Då ska vi åka hem till mormor & Åke, äta middag och bara umgås.  

Idag redovisade jag om norrsken på NO lektionen. Bilder på norrsken är nog något av det vackraste som finns. Hoppas att jag behåller mitt VG i NO fastän det inte gick så särskilt bra på nationella. Närmare två veckor kvar utav skolan. Prestationsångesten gnager i mig. Går runt och är orolig. Tänk om jag inte blir godkänd i matte? Då kommer jag ju inte in någonstans. Då har jag slösat bort 10 år av mitt liv i skolan. Vad händer då? Vad händer sen?

Under beloppet av 5 dagar så har jag tappat räkningen hur många gånger min klassföreståndare har gett mig komplimanger om mitt skratt. "Du har ett sånt härligt skratt!" Bara under klassresan som vi var på under helgen fick jag höra det minst tre gånger. Jag känner mig som en bättre person då jag glädjer andra med mitt skratt, konstigt nog.

Han tär på mitt inre. Jag tänker alldeles för mycket. Vet inte alls hur jag känner längre. Allting känns så fel. Hur ska detta gå? I wanna love you / But something's pulling me away from you.

I fredags åkte klassen till Sparreviken, som ligger strax innan Ljungskile. Kom hem bara för en liten stund sedan. Klassresan bestod mestadels av cancerpinnar, långa promenader, (mycket) skratt, grillning, hästar, gitarrspelande och andra sådana trevligheter.

Första kvällen, efter att vi hade varit vid havet, lyckades vi få Aleksandar att gå omkring med någons bh och det slutade med att vi sminkade Mattias med Marijanas ögonskuggor. Det blev en lång kväll. Jag, Jennifer och Aleksandar satt utanför stugan, rökte och pratade om både roliga och mindre roliga saker. Kröp ner i min sovsäck närmare halv tre. Uppe igen kvart i åtta.

Kvällen igår var fylld av kortspel, alkohol och skratt. Jennie låg på bordet och Oscar satt vid fönstret medan vi andra satt runt omkring dom och försökte kommunicera med varandra. Ett under att Jennie fick något annat att tänka på senare framåt kvällen, stackaren hade varit orolig hela dagen efter all snack om att det var domedagen. Men än lever vi.

Jag, Sofia, Joanna och Patrik åkte till Slottsskogen då solen sken som mest. Vi åt glass direkt ur paketet med gröna, jättestora plastskedar som Joanna hade med sig. Sol, underbara vänner, glass. Vad mer kan man begära nu när sommaren snart är här?
Jag vet inte hur länge vi satt där. Tiden flög förbi, vi hade det så trevligt. Vi var där så soppas länge att det lilla som blev kvar av glassen hann smälta. Fast egentligen var det regnet som fick oss att åka in mot stan, är säker på att vi hade suttit kvar där betydligt längre om det inte vore för vädret!

När det väl satte igång att regna vräkte det ner!
Inne i stan träffade vi Katta. Mitt i allt åkte Joanna hem, Sofia försvann och det dröjde inte länge förrän jag och Patrik gick mot våra bussar.
Nu ska jag ta en bit kladdkaka som vår granne nyss kom med!

Vad har jag gjort nu när solen har varit framme och visat sig en hel vecka? Jo, jag har legat i min säng och funderat. Om allting. Mesta dels om vad som egentligen händer efter döden, för att stöta bort alla andra tankar.
Så fort jag släcker lampan och mörkret fyller mitt rum, då jag ligger där i min säng alldeles ensam och är tyst som en mus, då kommer ångesten och håller mig vaken. Att må dåligt får mig att känna mig mänsklig.
"Vad tyst du är, Johanna. Du som alltid brukar vara så livlig och pratglad, hur är det?"
För första gången visar jag personerna i skolan att det inte står rätt till. Med gråten i halsen vågar jag bara berätta lite grann till dem i klassen som står mig närmast.

Jag vet inte hur många lektioner jag har struntat i, jag vet inte hur många gånger jag har valt att åka hem för att kunna tänka i fred, jag vet inte hur många gånger jag har velat sätta mig på en spårvagn till en okänd plats och komma bort från allting.
Känslorna förvirrar mig. Vad är det jag vill?

Hemkommen från Kortedala. Gårdagen var riktigt trevlig, bortsett från vissa saker. Mötte upp Jennie, Nadja och Vickan i Utby, åkte till Kortedala och satt i kylan i över 20 miniter för att vänta in Sebastian. Efter mycket fix & trix och letande efter Jennies biljett begav vi oss till Gamle Stan där festen höll hus. Dans, alkohol, bråk, skämt, prat, obetydelsefulla strul, falskt lyckorus som spred sig i hela kroppen.

Blev inga bilder från festen fastän jag hade med mig kameran under hela tiden som vi var där. Vem behöver bilder när vi ändå kommer bli sårade så småningom?

Efter att Nadja hade åkt hem, och efter att ha tappat bort Sebastian kom vi hem till Jennie sent på kvällen och vi la oss inte förrän halv fyra. Vaknade runt åtta tiden pga Jennie hade brett ut sig så soppas mycket att jag låg vid sängkanten och troligtvis skulle ha ramlat ner fall jag inte hade lyckats få henne att sova i en annan ställning (utan att behöva väcka henne). Sedan gick vi alla upp halv tolv, åt mackor och drack Oboy. Märkte att jag, på nåt vänster, hade lyckats få med mig Sebastians munkjacka så jag ringde honom och vi pratade en bra stund. Gick sedan ut i solen och mötte upp Nadja. Mådde som vi förtjänade. Efter mycket vatten, avslagen cola och tabletter mår jag aningen bättre, tack&lov.

Igår var jag och pappa på introduktionsutbildning i närmare 3 ½ timmar. Så nu får jag övningsköra hur mycket jag vill! Ser verkligen ifram emot det.  
Idag skippade jag och Jennifer sista lektionen. Vi åkte in till stan där solen sken, och fortsatte sedan till Majorna, hem till Glenn. Min första reaktion när han öppnade dörren var all röklukt. Det stack till i näsan, men efter ett tag var det faktiskt ganska mysigt. Vi satt i soffan, rökte cancerpinnar och pratade. Vart man än kollade såg man påsar från Systembolaget. Vi blev ensamma i lägenheten en stund. Ringde Sofia raring, blev alldeles varm i kroppen av att höra hennes röst mot mitt öra, gud vad jag saknar henne! Vi fick oss ett par goá skratt minsann.

Fick nyss reda på att farbror Björn ska bli farfar. Då blir ju pappa gamlefarfar!