Skolan tar upp nästan all min tid, känns som att det är det enda jag gör. Dag ut och dag in. Fem dagar i veckan. Princip samma saker hela tiden. Det var bara någon vecka sedan som vi började med riktiga lektioner, och jag har redan tröttnat.

Iförrgår: Att se honom gå över vägen, och komma emot mig är fortfarande lika nervpirrande. Hans leende får mig fortfarande att skina upp. När han får mig att skratta känner jag fortfarande hur bra han får mig att må. Men ack, så satans blyg jag blir så fort han är i närheten!
Åkte ut till Hisingen för att gå på Monsterstage. Det var äckligt varmt i lokalen, men orkade i alla fall att se tre band. Resten av tiden som vi var där bestod att vara utomhus så mycket som möjligt och prata med alla möjliga personer.
Åkte sedan med bästaste tvillingparet Pernilla & Sofia hem till Kode. Vi bytte om, tvättade bort allt smink, tog fram godis, jordgubbar och dricka, sedan kollade vi på en skräckfilm som inte alls var så läskig som jag hade fått för mig att den skulle vara.
Alla tre sov i samma säng. Fast egentligen sov vi inte så särskilt mycket, utan pratade om allt mellan himmel och jord fleeera timmar innan vi ens försökte sova.

Igår: Vi vaknade, och det dröjde då inte länge förrän vi satt på bussen påväg in till stan. Där träffade vi några som Pernilla & Sofia känner. Vi hade tänkt oss att gå till Ullevi där The Big 4 ska spela, för att hälsa på några i kön. Men nej, så blev det inte. Vi satte oss på en gräsmatta utanför Max Hamburgarresturang. Några fulla skåningar började prata med oss, och det slutade med att vi satt under deras lilla, lilla, extremt lilla partytält, fick öl och skrattade åt att en av dom var så full att han vinglde fram (och ville att alla skulle sjunga med till musiken). Efter en stund var det dags för oss att fortsätta vidare - vi gick till hamnen, satte oss längst ut på bryggan och blickade ut över havet och hade det mysigt.

Vaknade tidigt på morgonen och var alldeles seg i hela kroppen. Ändå tvingade jag mig själv till att göra mig iordning, för att sedan åka till stan. Det enda jag hade i huvudet var att köpa nya strumpbyxor. Sedan skulle jag sätta mig på bussen hem igen och bara njuta av solen. Men icke!
Pernilla, underbara änglasyster, smsade mig när jag satt och väntade på bussen som skulle ta mig hem. Hon var påväg till Göteborg, så gick istället till Centralstationen för att vänta på henne. Vi hann knappt hälsa innan hon ivrigt berättade att en vän till henne ringde när hon satt på bussen och berättade att Hi-Fi delade ut gratis biljetter till musikfestivalen West Coast Riot!
Med raska steg gick vi först till Hemköp för att möta upp Perry som skulle med, sedan raskade vi vidare igenom stan. Tillslut hittade vi Hi-Fi och kom ut från affären med varsin biljett till West Coast Riot! Vi behövde inte betala en endaste liten krona, fan va' värt!

Väl inne på festivalområdet träffade vi på bland annat Björn från Into The Sky, Ilan från Saving Yesterday, tvillingparet Pernilla & Sofia, Therese, Rebecka, Robin och Jonna som jag inte träffat på år och dar!
Bortsett från Sum 41 och All Time Low var det bara okända band som spelade. Sum 41 var ruskigt bra! Tyvärr är All Time Low sista bandet som spelar, från tolv till kvart i ett inatt, och med tanke på att det tog ett bra tag att gå längs motorvägen, 20 minuter med bussen från närmsta hållplats och jag har ingen aning om när sista bussen hem går så avstod både jag och Pernilla, så vi åkte hemåt direkt efter Sum 41.
Ursäktar för den kassa mobilbilden! Inte varje dag man går på en festival av ren impuls. Hade inte med mig kameran in till stan när jag trodde att jag bara skulle köpa ett par strumpbyxor och sedan åka hem igen..

Morgonen började med att alla åttonde och nionde klasser samlades i aulan för att lyssna på rektorn och lärare. Blev en smula tagen när Jonas, som har varit vår lärare i SO och Svenska under alla år i Gamlestadsskolan, höll tal och sjöng lite grann.
Utanför klassrummet var stämmningen aningen dyster, ingen vågade röra en min. (Inte förrän när vi skulle skiljas åt i slutet)
Återigen skulle Jonas hålla tal. Och även denna gång var jag tvungen att hålla tillbaka tårarna. Det var då jag insåg att vi faktiskt inte kommer ses något mer.
När vi hade ätit upp gräddtårtan som våra klassföreståndare bjöd på, fått våra betyg och kollat på gamla kort var det dags att säga hej då till allihop. Det var ett tårfyllt farväl, för jag vet mycket väl att jag inte kommer ha lika bra kontakt med alla längre. Än är det svårt att förstå att vi inte går i samma klass längre, att vi alla ska åt olika håll nu. Det är svårt att förstå, att efter sommaren kommer vi inte träffas i skolan så som de andra åren, utan den här gången kommer vi sitta bakom nya skolbänkar och inte känna en enda själ på en ny skola..

Tog sedan bussen hem och fikade med mina föräldrar innan åkte jag till Kåsjön där Jennie, Nadja, Oscar, Aleksandar och Mattias var. Vi gick till en hästhage och klappade hästar, men efter en stund tog vi bussen till stan, där vi mötte upp Omar och åt på resturang. Även Felix från paraellklassen var med. Det gjorde nästan lite ont i hjärtat när vi satt där och hade det så bra. Alla var så glada och skrattade åt minsta lilla. Tänk om vi inte kommer hålla kontakten om ett par månader?

Jennie, Nadja och Felix tog spårvagnen hem medan vi andra stannade i stan en stund. Vi träffade på Marijana och Samira från klassen. Vi gick till hamnen, och gick så långt ut på bryggan som vi bara kunde. Och där ute satt vi ett bra tag innan vi började röra på oss, mot hållplatsen där vi tog bussen hem och pratade om Askungen.

Idag var det första gången på fleeera månader som jag träffade Emma igen!
Jag, Emma och Nadja åkte till Kåsjön. Jennie kunde tyvärr inte komma, för hon skulle vara i stallet hela dagen. Och Sebastian som ringde på morgonen dök aldrig upp. Men vad gör det när vi snart har sommarlov och kommer ha all tid i världen på oss?
Vi hade med oss engångsgrill, marshmallows och dricka. Tyvärr hade vi inte vädret på vår sida, det blåste en hel del så det tog ett tag innan vi fick igång grillen. Och solen försvann bakom moln allt för många gånger.
Men visst kan man ha roligt utan lite sol. Skrattade så mycket att jag fick ont i magen!
Har verkligen saknat sådana dagar som den här. Fler såna här dagar under sommarlovet.