I Bet You Look Good On The Dancefloor

Igår var det skolbal för alla nionde klasser från Gamlestadsskolan. För första gången i hela mitt liv gick jag i högklackade skor och hade lockigt hår! Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan några timmar tidigare, var att sätta i papiljotter - vilket inte blev så som jag hade tänkt mig, så jag åkte hem till Jennie som hjälpte mig att locka håret med locktång istället.

Till en början gick jag runt i lokalen med ett gäng tjejer från klassen och vi undrade varför vi var där egentligen. Men senare framåt kvällen blev det faktiskt väldigt roligt! Vi i 9c var nog dom enda som mesta dels satt ner och tjötade istället för att dansa hejvilt bland de andra.

Picknickfestivalen

Solen som steker. Närmare 30 grader. Klunka i sig Loka efter Loka, Coca Cola efter Coca Cola. Svett som rinner längs ryggraden. Bortsett från att det har varit alldeles för varmt idag, så har det varit så fruktansvärt bra! Mötte upp finaste Pernilla, min älskade Änglasyster på Centralen tidigt på förmiddagen. Åh, vad länge sedan det var vi sågs. Strax därefter kom tvillingparet Pernilla & Sofia, Patrik och Benji. Vi gick med raska steg till Hemköp innan vi tog spårvagnen till Torp där Picknickfestivalen var. Till en början var det lagomt mycket folk, musiken var helt okej och vi träffade bandmedlemmarna i Into The Sky och Saving Yesterday. Med tiden kom det mer folk, musiken blev plötslig rätt kass och vi träffade på fina folket; Joanna, Rebecka, Jenny, Robin, Sebastian och några fler. Lite senare kom söta Clara som jag inte träffat på ett bra tag!

Pojk, du får mig att le och fnissa på det där sättet som bara kärleken kan få mig att göra.
Du är allt jag ser och hör / Du är allt jag ser och hör

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Iförrgår: Åkte hem till Nadja. Någon timme senare kom Jennie. Det ringde på dörren. Utanför stod Aleksandar och Felix. Dom hade ställt sina mopeder vid grinden. En hjälm, tre personer. Jag satte mig bakom Aleksandar medan Nadja, Jennie och Felix satt tätt intill varandra på Felixs moped. Vinden lekte med håret och smekte mina kinder. Det kändes som att vi flög fram genom Kortedalas alla gator. "Det brukar vara poliser vid City Torget" sade Jennie precis innan vi svängde in. Mycket riktigt. En polisbil kom åkandes emot oss. Hjärtat hoppade över ett slag. Jag, Nadja, Aleksandar och Felix var nära att få böta närmare 2000 kr var, men tacka Göteborgs snälla poliser. "Ni får en andra chans. Men kom ihåg, om vi ser er igen åker ni dit." 
Vi satt på trottoarkanten enda tills Sabina kom med sin moped och ytterligare två hjälmar. Innan vi visste ordet av det var vi vid Fjällboskolan där det redan satt personer, bland annat Jennies kusin och några från vår skola.
Åkte hem till Nadja igen när det började mörkna. Mörkret jagade oss in i natten. Hemma hos Nadja åt vi pannacotta, drack Power King och Coca Cola, åt godis, pratade om kvällen och kolldae på film efter film. När vi kollade ut genom fönstret började det ljusna igen. När vi gick och la oss var det lika ljust som det hade varit när jag kom till Kortedala mitt på dagen. Ingen av oss orkade ta fram nån madrass så alla vi tre lade oss i Nadjas hyfsat stora säng.

Igår: Fem timmars sömn. Vaknade först vid sju för att jag hörde att någon fick sms. Det var så fruktansvärt varmt i rummet! Min tröja som jag sov i var genomblöt av svett och svetten bara rann ner från pannan. Allting var så klibbigt och svettigt.
Ett par timmar senare satt jag på bussen påväg till ICA där mamma ville att jag skulle möta upp henne. Vi köpte glass, dagens tidning och tog en promenad. Vi hann knappt vara hemma i en timma innan moster Rebecka och kusin Nathalie kom. Mamma och Rebecka skulle bege sig till Slottsskogsvallen där Håkan Hellström skulle spela. Medan dom var borta satt jag och Nathalie ute i solen en stund och pratade, lyssnade på musik, åt godis och glass och det slutade med att vi satt och kollade på ett flertal tvprogram och filmer.


Studenten - Let's have a fucking party


Vaknade bara några minuter innan alarmet skulle sättas igång. Mina föräldrar var redan uppe, och var färdiga med det mesta som skulle göras. Vid elva kom mormor, Åke, moster Rebecka och kusinerna. Vi åkte till Lerum gymnasiet, stod och väntade i en timme innan allting började. Innan syster min och hennes klass sprang ut på scenen och dansade hejvilt i takt med musiken som dånade ut i högtalarna. Glitter, konfetti och ballonger kastades ut och försvann med vinden.

I slutet sjöng alla klasser tillsammans och gick sedan till sina flak. Jag, moster Rebecka och kusin Nathalie stannade för att kolla när dem åkte runt i Lerum medan de andra åkte hem för att förbereda maten och vänta in alla dom andra som skulle komma senare. Efter att ha sett syster min och hennes klass åka runt ett par varv passade vi på att gå in på ICA och köpte jordgubbar, glass och läsk som vi satt och mumsade på tills det blev dags att gå och leta upp syrran för att sedan åka hemåt.

Väl hemma kom gäster efter gäster. Farmor och farfar, farbror Björn och Lena, grannarna..
Vi åt god mat som bestod av bl.a. rostbiff, skinka, potatisgratäng. Mums! 
Och till efterrätt hade mormor bakat sin otroligt goda chokladtårta!

Grattis syster lyster, imorgon räknas du som arbetslös.  


Lillebror, bli inte som jag / När du blir stor

Jag gillar verkligen att vara hemma hos min mormor. Lägenheten är så liten och mysig, och nästan varje gång vi är på besök slutar det med att vi sitter och kollar på gamla bilder från 60-, 70- och 80-talet. Det är så kul att kolla på gamla bilder! Alla var så unga, stora glasögon, konstiga frisyrer, kläderna..

Det är så mycket prat om min syster som snart tar studenten. Det är så mycket prat om jag som går ut nian och ska börja på en ny skola. Det får mig att inse, att tiden går så fort. När vi satt i bilen påväg hem från mormor & Åke insåg jag att jag håller på att bli vuxen. Jag börjar bli stor nu. Men jag vill inte. Jag vill stanna tiden och aldrig bli vuxen. Jag vill aldrig växa upp.

I just can't get enough

Igår: Tog bussen genom stan för att möta upp Sofia. Vi fick sällskap av Joanna, John, Jenny och två främmande pojkar. Det var alldeles tyst i spårvagnen, så tyst att man kunde höra regnet som vräkte ner. Framme vid Axel Dahlströms Torg hälsade vi på alla fina personer som var där. Det dröjde då inte länge förrän talangjakten drog igång. Först ut var Into The Sky, som egentligen var det enda skälet till att vi ens var på plats. Som en överraskning klev Saving Yesterday ut på scen direkt efteråt. Jag och Sofia viskade, fnissade och knäppte bild efter bild. Under tiden småflickor stod på scen och sjöng falskt satte sig jag, Sofia, Elin och Joanna oss i en ring på marken och åt Nutella direkt ur burken, med plastskedar som vi sprang in och köpte på ICA som fanns alldeles intill där talangjakten höll hus.
   
Idag: För första gången på riktigt länge kunde jag sova ut. Vaknade av solen som smög sig in genom persiennerna. Hörde hur mina föräldrar prasslade uppe i köket, somnade om och gick upp när jag hörde att mina föräldrar hade kommit hem från träningen.
Klockan sex idag ska vi på bio. Ska äntligen se den nya Pirates Of The Caribbean filmen! 
Imorgon är det Mors dag. Då ska vi åka hem till mormor & Åke, äta middag och bara umgås.  

Himlafenomen

Idag redovisade jag om norrsken på NO lektionen. Bilder på norrsken är nog något av det vackraste som finns. Hoppas att jag behåller mitt VG i NO fastän det inte gick så särskilt bra på nationella. Närmare två veckor kvar utav skolan. Prestationsångesten gnager i mig. Går runt och är orolig. Tänk om jag inte blir godkänd i matte? Då kommer jag ju inte in någonstans. Då har jag slösat bort 10 år av mitt liv i skolan. Vad händer då? Vad händer sen?

Under beloppet av 5 dagar så har jag tappat räkningen hur många gånger min klassföreståndare har gett mig komplimanger om mitt skratt. "Du har ett sånt härligt skratt!" Bara under klassresan som vi var på under helgen fick jag höra det minst tre gånger. Jag känner mig som en bättre person då jag glädjer andra med mitt skratt, konstigt nog.

Han tär på mitt inre. Jag tänker alldeles för mycket. Vet inte alls hur jag känner längre. Allting känns så fel. Hur ska detta gå? I wanna love you / But something's pulling me away from you.

Låt oss bli dom som försvann

I fredags åkte klassen till Sparreviken, som ligger strax innan Ljungskile. Kom hem bara för en liten stund sedan. Klassresan bestod mestadels av cancerpinnar, långa promenader, (mycket) skratt, grillning, hästar, gitarrspelande och andra sådana trevligheter.

Första kvällen, efter att vi hade varit vid havet, lyckades vi få Aleksandar att gå omkring med någons bh och det slutade med att vi sminkade Mattias med Marijanas ögonskuggor. Det blev en lång kväll. Jag, Jennifer och Aleksandar satt utanför stugan, rökte och pratade om både roliga och mindre roliga saker. Kröp ner i min sovsäck närmare halv tre. Uppe igen kvart i åtta.

Kvällen igår var fylld av kortspel, alkohol och skratt. Jennie låg på bordet och Oscar satt vid fönstret medan vi andra satt runt omkring dom och försökte kommunicera med varandra. Ett under att Jennie fick något annat att tänka på senare framåt kvällen, stackaren hade varit orolig hela dagen efter all snack om att det var domedagen. Men än lever vi.

Huvudstaden

Igår gick jag upp kvart i fem på morgonen. Slängde i mig frukosten, sminkade mig så snabbt som jag bara kunde och satte slarvigt upp håret i en klämma. Pappa skjutsade mig till Centralen där jag mötte upp min klass. Klockan tio över sex gick tåget. Var framme strax efter nio.

Besökte Riksdagen, tog båten till Djurgården och var på Vasa museet en bra stund, tog spårvagnen tillbaka och sedan fick vi gå runt själva ett par timmar. Jag, Nadja, Jennifer och Jennie gick genom Gamla Stan och hittade "Den gyllene freden" som vår lärare hade nämnt tidigare på dagen. Alldeles intill "Den gyllene freden" fann vi oss ett otroligt fint och mysigt matställe. Det var litet och mysigt, maten var god, glad och trevlig personal och dom spelade bara indiepopmusik.

Efter att ha frågat ett x antal personer hittade vi till mötesplatsen och innan vi visste ordet av det, så satt vi på tåget påväg hem till gamla goá Göteborg.
Idag är vi lediga, och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på när alla andra går i skolan. Fast det förstås, kan ju alltid höra med Nadja eller Jennie om dom har lust att åka in till stan, för jag är rejält sugen på att bränna upp resten av pengarna som blev över från gårdagen på nya tights och läppstift.


Let's find a bar, and forget who we are

Jag, Sofia, Joanna och Patrik åkte till Slottsskogen då solen sken som mest. Vi åt glass direkt ur paketet med gröna, jättestora plastskedar som Joanna hade med sig. Sol, underbara vänner, glass. Vad mer kan man begära nu när sommaren snart är här?
Jag vet inte hur länge vi satt där. Tiden flög förbi, vi hade det så trevligt. Vi var där så soppas länge att det lilla som blev kvar av glassen hann smälta. Fast egentligen var det regnet som fick oss att åka in mot stan, är säker på att vi hade suttit kvar där betydligt längre om det inte vore för vädret!

När det väl satte igång att regna vräkte det ner!
Inne i stan träffade vi Katta. Mitt i allt åkte Joanna hem, Sofia försvann och det dröjde inte länge förrän jag och Patrik gick mot våra bussar.
Nu ska jag ta en bit kladdkaka som vår granne nyss kom med!

Ett fullständigt normalt tillstånd / Där allt är trasigt

Vad har jag gjort nu när solen har varit framme och visat sig en hel vecka? Jo, jag har legat i min säng och funderat. Om allting. Mesta dels om vad som egentligen händer efter döden, för att stöta bort alla andra tankar.
Så fort jag släcker lampan och mörkret fyller mitt rum, då jag ligger där i min säng alldeles ensam och är tyst som en mus, då kommer ångesten och håller mig vaken. Att må dåligt får mig att känna mig mänsklig.
"Vad tyst du är, Johanna. Du som alltid brukar vara så livlig och pratglad, hur är det?"
För första gången visar jag personerna i skolan att det inte står rätt till. Med gråten i halsen vågar jag bara berätta lite grann till dem i klassen som står mig närmast.

Jag vet inte hur många lektioner jag har struntat i, jag vet inte hur många gånger jag har valt att åka hem för att kunna tänka i fred, jag vet inte hur många gånger jag har velat sätta mig på en spårvagn till en okänd plats och komma bort från allting.
Känslorna förvirrar mig. Vad är det jag vill?

Jag ska dansa / Fastän hjärtat brister

Hemkommen från Kortedala. Gårdagen var riktigt trevlig, bortsett från vissa saker. Mötte upp Jennie, Nadja och Vickan i Utby, åkte till Kortedala och satt i kylan i över 20 miniter för att vänta in Sebastian. Efter mycket fix & trix och letande efter Jennies biljett begav vi oss till Gamle Stan där festen höll hus. Dans, alkohol, bråk, skämt, prat, obetydelsefulla strul, falskt lyckorus som spred sig i hela kroppen.

Blev inga bilder från festen fastän jag hade med mig kameran under hela tiden som vi var där. Vem behöver bilder när vi ändå kommer bli sårade så småningom?

Efter att Nadja hade åkt hem, och efter att ha tappat bort Sebastian kom vi hem till Jennie sent på kvällen och vi la oss inte förrän halv fyra. Vaknade runt åtta tiden pga Jennie hade brett ut sig så soppas mycket att jag låg vid sängkanten och troligtvis skulle ha ramlat ner fall jag inte hade lyckats få henne att sova i en annan ställning (utan att behöva väcka henne). Sedan gick vi alla upp halv tolv, åt mackor och drack Oboy. Märkte att jag, på nåt vänster, hade lyckats få med mig Sebastians munkjacka så jag ringde honom och vi pratade en bra stund. Gick sedan ut i solen och mötte upp Nadja. Mådde som vi förtjänade. Efter mycket vatten, avslagen cola och tabletter mår jag aningen bättre, tack&lov.

Rökare är människor / Fast inte lika länge

Igår var jag och pappa på introduktionsutbildning i närmare 3 ½ timmar. Så nu får jag övningsköra hur mycket jag vill! Ser verkligen ifram emot det.  
Idag skippade jag och Jennifer sista lektionen. Vi åkte in till stan där solen sken, och fortsatte sedan till Majorna, hem till Glenn. Min första reaktion när han öppnade dörren var all röklukt. Det stack till i näsan, men efter ett tag var det faktiskt ganska mysigt. Vi satt i soffan, rökte cancerpinnar och pratade. Vart man än kollade såg man påsar från Systembolaget. Vi blev ensamma i lägenheten en stund. Ringde Sofia raring, blev alldeles varm i kroppen av att höra hennes röst mot mitt öra, gud vad jag saknar henne! Vi fick oss ett par goá skratt minsann.

Fick nyss reda på att farbror Björn ska bli farfar. Då blir ju pappa gamlefarfar!

Valborgsfirande

Åkte och mötte upp det underbaraste tvillingparet Pernilla & Sofia och Patrik. Vi tog spårvagnen till Slottsskogen. Vi lyckades hitta dit som spelningen skulle hålla hus. Hann knappt komma fram förrän vi hörde musik som fyllde våra öron med kärlek, det var nämligen Into The Sky som repade lite smått. Efter en liten stund kom Joanna, Emma och Andrea.

Först ut var Retina. Med tanke på att Joakim och Christoffer är med i bandet kunde vi givetvis inte missa det, så för en gångs skull satt vi bara ner och väntade istället för att gå omkring som vi annars brukar göra. Sedan var det Into The Sky! Riktigt länge sedan jag både såg dom spela och träffade Björn! Efter dem var det Dingo. Robin har blivit riktigt duktig må jag säga. Och man kan inte låta bli att fnissa lite extra mycket när Jonathan och Jakob fjantar sig lite grann och får hela publiken i skratt.
Sist ut var ett band vid namn Saving Yesterday. Hade bara hört talas om dom innan. Hoppas verkligen att dom har fler spelningar på gång!


Good morning sunshine

Soleksem som kliar. Pollen som irreterar både ögon och näsa.
Idag hade vi håltimma. Då gick jag, Tara, Aleksandar och Jennifer och gungade.
Efter några minuters gungande passade vi på att gå hem till Aleksandar som bor nära, väldigt nära, skolan. Vi drack saft och pratade om lite allt möjligt.

Måste bara inflika att jag har inhandlat ett par runda solglasögon med blått glas!

Jag vet vad som måste göras / Ändå sitter jag kvar här

(Flyttar från nostalgitrippar.bloggplatsen.se till hit)

Tillbaka bakom skolbänken. Kan inte direkt påstå att jag har längtat att få komma tillbaka till skolan efter ett rätt så bra påsklov. Det var sista lovet inför sommaren. Nu gäller det, snart gymnasiet då det innebär nya, ännu hårdare krav. Bara 7 veckor kvar, eller vad var det dom sa?

Sommarlovet är nära. Slutet är nära. Början är nära. Början av slutet är nära.

Nyare inlägg